Nairobi saturday

Lördag i Nairobi! Imorse fick vi sova ut ordentligt för första gången sen vi kom hit, mycket skönt. Det känns som att dagarna redan flyter ihop och att vi har varit här mycket längre än bara fem dagar. Varje dag är fullpackad med olika aktiviteter, anordnade och självvalda. Vi från örebro har redan satt vår prägel på "musikrummet" som finns bakom ett draperi i matsalen till exempel. Fint att det finns instrument, tror nog att vi skulle få lite musikabstinens annars. Änders ska idag få flytta in i sitt rum, looking forward to it! Fast lite litet är det, men mysigt ändå. Vi har varit och fikat och handlat diverse nödvändigheter på det närliggande centrumet, junction nakkomatt som bara ligger några hundra meter härifrån. När vi lämnar skolområdet signar vi ut och skriver ungefär vilken tid vi tänker komma tillbaks, bara en av alla säkerhetsåtgärder men det känns som att det behövs, särskilt såhär i början. Igår dansade vi afrikansk dans tillsammans med en kenyansk danslärare. Det var otroligt roligt och avslappnande, vi behöver dock öva lite på chake-andet haha, men det kommer :)
Vädret har varit ganska kallt på morgonarna med blivit varmare under dagen, och såfort solen tittar fram blir det jättevarmt på direkten. Man glömmer ibland att vi faktiskt är vid ekvatorn! Efter dansen hoppade vi i poolen, eller jag (Lovisa) gick i huttrande, men Änders hoppade (såklart). Nära skolområdet ligger ett stort slumoråde, Kibera, det största i Nairobi och människorna där är så otroligt fattiga. Änders, Ugglan, Melkan och John, en av våra nya bekantskaper, gick igår på en långpromenad och såg en massa människor. Från ett litet pyttestånd käkade de dom godaste bananerna hittils. Det är svårt, och det kommer att ta tid att förstå hur stora klasskillnader det verkligen finns här och hur mycket små saker som för oss är ingenting kan betyda för dessa människor som inte har nått alls och kämpar för mat varje dag.

Idag ska vi ha aktiviteter, lekar och korvgrillning med alla elever, småbarnen och även de holländska barnen som går här. Det kan bli blött har vi fått höra så det blir bikini och träningskläder på skulle jag tro. Sen har vi vår första tvätttid, tur att vi har gustaf och hans kunskaper i vår grupp haha.
IMorgon söndag ska vi åka ut på vår första utflykt till en stor nationalpark i närheten av mount kenya, det ska bli otroligt kul att se den riktiga kenyanska naturen och inte bara palmerna mellan husen och den röda jorden som vi ser här runt internatområdet.

Tillsist kan vi väl säga att vi trivs mer och mer för varje dag som går och lär känna alla lite bättre hela tiden. Men det är fortfarande namnluckor att fylla...
Nu har vi precis ätit brunch och står vid vårt numera klassiska trappräcke.
Ta hand om er så som vi tar hand om oss, så blir allt toppen!

Stay tuned, man vet aldrig när vi uppdaterar nästa gång...
PUSS! / Lovisa och Änders

Oh my god I can't believe it I've never been this far away from home

Idag är det torsdag och vi har varit i Kenya i ungefär 2 dygn. Vi överlevde hela den långa resan, allt gick förvånansvärt bra och vi kunde bara säga CHECK hela tiden, när våra delmål avklarades. Bagage check! London check! sömnlösa flygtimmar check! Nairboi check! Svenska skolan check! osv. osv. Alla intryck och tankar och möten är omöjliga att beskriva på ett rättvist sätt, det är lite för mycket att ta in på så kort tid. På internatet bor förutom vi 48 gymnasisiter till och alla verkar vara riktigt sköna typer. Våra rum är snart färdigrenoverade från att ha varit lärarbostäder tidigare, men det blir fint! Änders rum är dock fortfarande lite av ett renoveringsobjekt... Vi har varit på sightseeing i Nairbois kärna igår, trafiken är helt crazy men ingen hinner komma upp i några särskilt höga hastigheter så det går bra. Vänstertrafiken är dock lite förvirrande. Sammanfattningsvis kan man väl säga att absolut ingenting är som vanligt. Allting är nytt, annorlunda och väldigt spännande. Tillochmed en vanlig dusch blir ett äventyr innan man hittar knappen till varmvattenberedaren. Men vi trivs även fast vi inte riktigt har fattat att vi är här. Internet är det lite si och så med, just nu står vi med datorn placerad på ett strategiskt trappräcke, här finns nämligen en bra signalstyrka! haha. Nu ska vi gå och maila, när vi nu ändå är i farten och har fått lite saker att fungera. Aurevoir!
/ Lovisa och Änders

Bilder från skolan och området kommer när vi hinner (och hittar uppkoppling nästa gång...) PUSS!

Kenya it is!!!1

Imorron flyger vi. imorgonimorgonimorgon! Ja jösssses.

SEE Y'ALL ON THE OTHER SIDE!

Never say never

Hej dagens soundtrack! Här har vi vad jag tänker lyssna på denna dag, The embassy - state 08. klick.
Idag är det lördag och jag har redan hunnit gråta, skratta, bestämma något, ändra mig igen, duscha, äta och snart ska jag upp på staden med mor&syster. Ser ut att bli en händelserik dag minsan. Take care!

Plus cher, carissima, dearest!

Föresten! Mitt alla tiders favoritkassettband som har varit borttappat hur länge som helst har hastigt och lustigt kommit till rätta igen! Jag hittade det av en slump, överst i en låda som jag är säker på att jag letat i flera gånger förut. Du vet hur det är.
Jag gillar att se på det lite som ett gott tecken :) Det ordnar sig liksom. Förr eller senare ordnar det sig.

bild à moi, tysklandsfärjan, sommaren 2007

And if you were the ocean I'd learn to float

Sjukt. Det är vad det är just nu. Helt totalt obeskrivligt.
Alla tankar, alla känslor, allting som kommer tillbaka nu, som jag inte riktigt tillåtit mig själv att tänka på under tiden som passerat. Som jag gömmt bakom rädslan för att behöva bli besviken igen, antar jag.
Hur det var förra gången, hur det aldrig blev av, hur vi skrattade, hur vi grät, hur vi förberedde oss och hur vi sa hejdå om och om och om igen utan att någonsin komma iväg någonstans alls. Vi fastnade här en termin och en sommar, och såhär i efterhand kan man se att det på många sätt har lett till bra saker... Skrapsåren läkte och blev till erfarenheter och alla tankar, drömmar och förhoppningar lagarde vi någonstans långt bak i minnet, men ändå så nära att det skulle vara lätt att plocka fram dem när det var dags igen. Det kändes som vi hade en evighet framför oss tills dess, men vet du en hemlis?
...nu är det dags igen. Och denhär gången är det påriktigtpåriktigt.

lördag
söndag
och på måndag flyger vi
sjukt. 2 dagar kvar!

Idag sa vi hejdå till klassen som numera heter N3A och jag vet att dom kommer att klara sig galant utan oss men sakna dom lite kommer jag att göra iallafall. Eller mycket kanske. Den som lever får se som man säger.
Det känns som att hela den gångna veckan har blivit som en enda lång utsmetad hejdå-gröt med olika avsked och inövade artighetsfraser varje dag. Sista helgen är sparad till familjen. Och sen är det ju det här med packningen också.... ursch vad det är svårt! Har sån beslutsångest så det liknar inget, men jag försöker tänka att det blir bra vad jag än packar, bara vi kommer dit. Bara vi kommer fram. Bara vi kommer iväg. Fjärde gången gillt som änders sa.
This is it. This time I know it's the real thing.

Dagen då alla kramades

Nu är det så nära att man inte fattar någonting.
Ena stunden är man lugn som en filbunke, men ibland helt plötsligt drabbas man av någon sorts panik. Efter idag går jag mest runt och småler för mig själv, det rycker lite i kinderna och nu känner man att det inte är många dagar kvar.
Idag har vi varit en sväng i skolan, fixat och trixat med lite skolgrejor och kramats. Det obligatoriska kramandet, man säger samma sak om och om igen. Nu är det fjärde och sista gången gillt, äntligen!

Jag kommer sakna alla!
All kärlek

Det är bara det att...

...det är mindre än en vecka kvar till avfärden nu!!
Förövrigt liksom.

Idag har jag och Änders uträttat ärenden precis hela dagen.
Det finaste var kanske att vi hittade skor för 30 respektive 60 kronor på kupan.
Riktiga fynd. Vi hann med mycket annat också, bra dag!

Imorgon tänkte vi dyka upp i skolan på uppropet i aulan
och fixa lite andra saker när vi ändå är där,
resten av veckan tillägnas förberedelser och packning på heltid!
One week.

R.I.P.

Death in the family. En kär medlem av vår familj somnade stillsamt in igår.

Skruttis

1989 - 2008

Även fast jag sällan brydde mig om att lägga märke till henne så fanns hon ändå alltid där, tassade runt och jamade som en dinosaurie. Ett år äldre än mig, i alla år. Känns ändå bra att hon dog nu och inte sen när jag är i Kenya. Vila i frid Skruttan.

It´s all about bacon

- Jag döör!
- Ne gå och stek bacon!

Kan var den mest klockrena händelsen i dag, och jag tänker varför inte börja med ett riktigt skumt inlägg från min sida.
Det var någon gång under den extremt långa tennis semifinalen som jag och min syster utbytte dessa ord, jag stod för döendet.
Nu är det konstaterat att det är något fel på mig, för vem sjutton tittar på en 5 timmar lång tennismatch!? (när man inte ens tycker om sporten). Som tur är vann dom matchen och jag slapp att känna mig som en onödig sportnörd.

Dags att ta tag i mitt osportsliga liv och börja tänka Kenya!

Signerat Änders

DUD

En gång läste min vän änders en bok med den något underliga titeln "The dud avocado" vilket betyder ungefär (fick vi fram efter vissa efterforskningar) den odugliga avokadon, fiasko-avokadon eller något i den stilen. Den handlade iallafall om en crazy brud i Paris, eller om hon kom från New York... hon gillade iallafall inte sina föräldrar men hade en massa dekadenta kärleksproblem bland franska karlar. Iallafall; denna damen förde sig med rysligt tjusiga uttryck, blandade hejvildt mellan engelska och franska och droppade små språkliga skatter när man mist anade det. En gång i boken sa hon någonting i stil med tidlepums... vi satt i skolbiblioteket när änders läste upp detta stycke högt för mig, och jag lade det på minnet direkt, lite ordsamlingsaktigt sådär, ett tjusigt ord tänkte jag, och fint att säga också. Tidelpumtidelipumpidelday... och så trallades det vidare på det spåret :p Det är faktiskt en av anledningarna till att denna blogg fått heta tidelpum! (En av de andra är för att Pippi säger tiddelipom, vilket låter väldigt likt om man säger det lagom snabbt, och hon är ju råcool den bruden). Now you know.
Imorgon är det sista dagen på posten. Blandade känslor som alltid när någonting ska ta slut. Men mest känns det skönt att ha de åtta sommarjobbsveckorna bakom sig.
Imorgon blir postrundan värd, jag ska bara tänka sista gången, vid varje dörr, i varje trappuppgång, på varje gård, så går det kanon sen. Allt handlar nämligen om mental inställning har jag märkt. Idag var det höst i varberga. Isvindar och regndroppar. Men allt går!
tolv dagar kvar, förövrigt. Löken på laxen! haha. Aurevoir.

Tidelpums!

Om det blir som jag vill
vilket det blir ibland
så kommer inom en snar framtid min fina vän och snart rumsgranne i Nairobi, sweetsugaränders att börja skriva lite smått här tillsammans med mig! Det blir fantastique tror jag. Vi sitter just nu och försöker få någon slags rätsida på allt vi har kvar att göra och på allt som snurrar i huvvet. Om tolv dagar flyger vi, vilket är helt helt sjukt. Så länge som vi har väntat...
Snartsnart. Stay tuned för mer eller mindre intressanta ord från änders alltså!
Puss och fred!

Ändersss

Förövrigt lyssnar vi på bra musik.

sleeeeep

Med tanke på att jag ska gå upp klockan 05:00 imorgon igen borde jag verkligen sova mera på nätterna. Grejen är den att jag inte riktigt kan slappna av tillräckligt för att somna. Nu vet du det också. Hur trött jag än är finns det alltid tankar som rinner igenom skyddsväggarna, lite som spöken om man tror på sådanna.
Varje morgon är jag en sovande vaken
som tittar utan att se
äter utan att smaka
och tar sig iväg utan att sätta igång hjärnverksamheten mer än yttepyttelite sådär så att man precis klarar att cykla utan att ramla omkull. Rent reflexmässigt alltså. Allt går.

Tre dagar kvar på posten. Det är bara att härda och tänka på lönen, som någon sa. Sant I guess. Övertid är detsamma som överbetalning, inga större fel.


FÖRÖVRIGT: tretton dagar kvar nu, längtar gör jag! tankarna faller på plats.

Omduharettäpplevilldudeladetmedmig?

1) POSTEN ANFALLER! ja jösses.

2) Jag har upptäckt mycket om mina egna bristande sociala skills under dessa veckor, fasen vad jag är tafflig med folk jag inte känner... Det är som om grundskolan var tillbaka all over. Måste jobbas lite på helt klart. Talförmågan. Nu såhär sista veckan känner jag att det funkar och att jag vågar och då är det tre dagar kvar. Är det inte alltid så, att man hittar till det som är rätt först när allt precis ska ta slut?

3) Hur kommer det sig att så många flugor vill flyga in i min mun när jag cyklar? Är det mysigt därinne? Det kröp en tvestjärt på min hals på posten också. Tur att det var på mig och inte på någon annan kan man väl säga om det.

4) Mops.

Yellowshoes

I de här skorna skulle jag kunna dansa hela natten och hela dagen ända tills jag föll ihop i en lycklig lite hög. Eller också tills jag vrickade fötterna. Dancing in the night dnacing through the days! Det blir party.