Switzerland (coming home again)

Herre jösses vilken resa! Den har innehållit allt och lite till, alldeles för mycket för att skriva ned här, iallafall för mycket för just nu, så tätt inpå. När jag tänker tillbaka känns vissa delar helt surreal. En helt overklig "This is not happening. I'm not here." -känsla.
Mestadels har det varit underbart, ett par fina dagar i Neuchâtel, några snötäckta skiddagar i Morgins, i de schweziska alperna och diverse transporttimmar emellan. Kusinerna i sin hemmiljö, très très bien.
Ett par riktigt riktigt läskiga händelser också, och jag tackar bara turen för att hela min familj överlevde och klarade sig, jag har sällan varit så rädd som jag var igår, det var ruskigt små marginaler. Bilkrasch på den schweiskska motorvägen och sedan åtskilliga timmar i bakluckan på en polisbil och ett sterilt poliskontor i Yverdonne. Som sagt; surreal, snön var överallt. Les malheureux som Simon skrev.
Femtielva omvägar och lika många snöstormar känns det som, vi är äntligen hemma nu. men det har trots allt varit ett alldeles underbart lov. Du som läser detta och säkert känner mig lite grann och får veta mer senare för jag vill och orkar inte skriva allt här, just nu är jag helt galet trött och jag kan redan nu be om ursäkt för ostrukturen i detta inlägg, skevt som alltid, jag måste blir bättre på att sätta ord på känslorna. Det känns som jag har rest i veckor, helt ostrukturerat, buss, flyg, taxi, bil om vartannat, tillslut hade jag ingen koll, jag lät mig ledas, allt inbäddat i snömassor och is.
puss, jag lever och är hemma. Imorgon vet jag inte hur det blir.
Franskagruppen ska ju till Sthlm, men det kanske blir risbergska för mig istället.
Förivrrat, men det löser sig väl imorgon. Nu ska jag äta, duscha och sova. I min säng. Lycka, ett tag trodde jag nästan att jag aldrig skulle få se den igen.
Borta bra men hemma bäst, jag älskar att dessa gamla klyschor verkligen stämmer in på känslan man har men inte kommer på något bättre sätt att fånga ibland, i stunder som denna antar jag. godnatt