Det här skrämmer mig lite. KLICK
Jag jobbar på den gården. Jag var där den morgonen. huh.
Men jag såg ingenting, det är nästan ännu läskigare att veta, att jag var så nära, men ändå missade det helt. En ÖBO-antälld, en av dom som jag parallellt arbetar bredvid och vinkar till varje dag. Kunde det likaväl ha varit brevbäraren? frågar jag mig.
Men jag ska inte vara rädd för varberga. Den vanligaste kommentaren jag har fått efter att jag berättat vart jag delar ut post har varit i stil med "höhö ta det lungt i dom där områdena, var på din vakt".
Fördommar och rädsla för det som man inte riktigt känner till, och det påverkar väl oss alla i större eller mindre utsträckning. Ett skydd i form av ord. Jag har helt försökt att bortse från den sortens kommentarer och bilda mig en egen uppfattning av området, och framtills nu har bilden ändå varit mestadels positiv, det väger över.
Men lite läskigt är det ändå.
When I used to be younger
När jag var mindre än vad jag är nu (liten kan man säga, men det låter fel när jag inte känner mig särskilt stor) skrev jag jättemycket.
Jag skrev och skrev och skrev
och sen hittade jag på melodier
och så sjöng och sjöng och sjöng jag
tills jag tyckte att jag hade uppfunnit världens bästa låt och var nöjd ett litet tag.
Jag tyckte mycket om det, så jag gjorde det hela tiden.
Det roliga är att hitta dessa texter nu, som jag gjorde idag, och kastas tillbaka till tiden då man var tio år, fullkomligt godtrogen och skrev ungefär såhär när man försökte sig på någon form av oskyldig svengelska:
I am a girl and I am ten years old
I am a girl and I am beautiful
I can do what I want with my life
I have all the world on my side
And I want to sing
for you and for everyone
on this world
Det var sant. Fast hela världen på sin sida, det får man nog aldrig... Nostalgi på en söndag, det är fint det.
Jag skrev och skrev och skrev
och sen hittade jag på melodier
och så sjöng och sjöng och sjöng jag
tills jag tyckte att jag hade uppfunnit världens bästa låt och var nöjd ett litet tag.
Jag tyckte mycket om det, så jag gjorde det hela tiden.
Det roliga är att hitta dessa texter nu, som jag gjorde idag, och kastas tillbaka till tiden då man var tio år, fullkomligt godtrogen och skrev ungefär såhär när man försökte sig på någon form av oskyldig svengelska:
I am a girl and I am ten years old
I am a girl and I am beautiful
I can do what I want with my life
I have all the world on my side
And I want to sing
for you and for everyone
on this world
Det var sant. Fast hela världen på sin sida, det får man nog aldrig... Nostalgi på en söndag, det är fint det.
Happy happy girl with a happy happy smile
Nu har jag varit ensam och hushållsansvarig sådär lagom länge att jag hunnit vänja mig och gillar läget. Blomvattning, kattmatning, disk och allt annat, börjar sätta sig i bakhuvet och bli mer rutinmässiga, och på samma gång mindre ansvarskrävande eftersom att jag inte behöver tänka så mycket på dom utan kommer ihåg ändå. (Första veckan var jag nära på att ha ihjäl halva blomsterriket här när jag använde mig av fylla-på-vattenkannan-så-få-gånger-som-möjligt-metoden, men ändå skvätte några droppar på varje kruka. De mådde inte så bra sen.)
Andy och Kev har återvänt så skruttis och mitt party for two är tillsvidare avslutat, men hennes gälla jamande kattljud (som inte alls låter som en katt, snarare någon form av minidinosaurie) finns ständigt ringande i bakrunden och gör att hon inte glömms bort.
Sen har en helg kommit och snart gått, en riktigt fin en!
I fredagskväll blev det postpartey med en massa postisar och deras vänner, haha. Det var en riktigt givande kväll faktiskt, känns som att man kom alla lite närmare! När jag cyklade hem vid halv fem tiden kvittrade små fåglar och solen gick upp, det är så det ska vara!
Jag försökte njuta av att det enda som gjorde ont var mina tänder och tänkte att det kunde ha varit betydligt värre. Det är konstigt, man tänker inte på hur lycklig man borde vara alla de dagar då man inte har ont någon stanns förrän man får ont. Då saknar man det smärtfria livet minsan. Men tandilningar är inget större problem, så jag kunde ändå se det från den halvljusa sidan. Det är bara att borsta lite extra våldsamt några dagar och skratta åt sig själv :p
Igårkväll, lördag, mötte jag upp mina söta vänner och vi gick på bio för att fira belles födelsedag! Lotten valde Hancock och den var väldigt underhållande, vi skrattade flera flera gånger. Klart att den var lite (mycket) orealistisk, men det är det ju många filmer som är, så det tycker jag inte att man kan använda som diss. Helt sevärd var den iallafall.
Idag är det skevsöndag. yes.
Eftersom att jag hörde några uppskattande ord om min lilla ihopkasatde lista för ett tag sen kan jag tipsa om några låtar som jag gillar idag. Det finns framförallt fyra låtar som jag har lyssnat sönder den här helgen, here goes:
The ting tings - That's not my name
Madcon - Beggin'
Gabriella Cilmi - Sweet about me
Lily Allen - Knock em out
Finfint. Kylskåpet börjar bli oroväckande tomt, snart dags för en tripp till ica igen, men jag undviker det så länge jag kan. Vi utnyttjar 'man tager vad man haver' konceptet till max först, det funkar. Nu ska jag äta frukost. Tjing!
Andy och Kev har återvänt så skruttis och mitt party for two är tillsvidare avslutat, men hennes gälla jamande kattljud (som inte alls låter som en katt, snarare någon form av minidinosaurie) finns ständigt ringande i bakrunden och gör att hon inte glömms bort.
Sen har en helg kommit och snart gått, en riktigt fin en!
I fredagskväll blev det postpartey med en massa postisar och deras vänner, haha. Det var en riktigt givande kväll faktiskt, känns som att man kom alla lite närmare! När jag cyklade hem vid halv fem tiden kvittrade små fåglar och solen gick upp, det är så det ska vara!
Jag försökte njuta av att det enda som gjorde ont var mina tänder och tänkte att det kunde ha varit betydligt värre. Det är konstigt, man tänker inte på hur lycklig man borde vara alla de dagar då man inte har ont någon stanns förrän man får ont. Då saknar man det smärtfria livet minsan. Men tandilningar är inget större problem, så jag kunde ändå se det från den halvljusa sidan. Det är bara att borsta lite extra våldsamt några dagar och skratta åt sig själv :p
Igårkväll, lördag, mötte jag upp mina söta vänner och vi gick på bio för att fira belles födelsedag! Lotten valde Hancock och den var väldigt underhållande, vi skrattade flera flera gånger. Klart att den var lite (mycket) orealistisk, men det är det ju många filmer som är, så det tycker jag inte att man kan använda som diss. Helt sevärd var den iallafall.
Idag är det skevsöndag. yes.
Eftersom att jag hörde några uppskattande ord om min lilla ihopkasatde lista för ett tag sen kan jag tipsa om några låtar som jag gillar idag. Det finns framförallt fyra låtar som jag har lyssnat sönder den här helgen, here goes:
The ting tings - That's not my name
Madcon - Beggin'
Gabriella Cilmi - Sweet about me
Lily Allen - Knock em out
Finfint. Kylskåpet börjar bli oroväckande tomt, snart dags för en tripp till ica igen, men jag undviker det så länge jag kan. Vi utnyttjar 'man tager vad man haver' konceptet till max först, det funkar. Nu ska jag äta frukost. Tjing!
Har du sett en blå kamel?
TJOHEJ! Idag gick det bra på arbetet, jag arbetade hårt haha. Var lika seg som en död fisk imorse men jag tvingade mig ändå upp, ut och iväg. Och nu är reklammåndagen avklarad! Jag är redan inne på min femte jobbvecka, det är inte klokt. Snart har halva juli gått. Jag konstaterar.
Ska snart kila iväg till ICA och köpa något ätbart som jag sedan tänkte tillaga på snabbast möjliga sätt. plus diskmedel. Om någon nu var intresserad av en liten live-update i mitt liv.
Här kommer en lista!
Veronica Maggio - Stopp
CocoRosie - Animals
The wombats - Let's dance to joy division
The shins and Iron & wine - New slang
The pipettes - Dirty mind
Sebastien Tellier - Divine
Allt med Regina Spektor
Hela Across the universe soundtracket
Mycket av Lykke Li tex. everbody but me, I'm good I'm gone
Flera fina låtar med Feist
Queen - Somebody to love
Miss Li - Oh boy
Mando Diao - Ochrasy
Maia Hirasawa - You and me and everyone we know
Irene Cara - Out here on my own
Mysmusik med Jack Johnson
Visa vid vindens ängar - Håkan Hellström
Fjorton suger soundtracket, superfint
och såklart en hel hög med godbitar till men jag har inte tid att ransaka mitt minne mer, så det får räcka för nu.
MUSIK. Tur att det finns. Eller inte tur, det är ju inte direkt en slump. Men tack för att det finns. Tack verkligen. Dessa är några av de låtar som jag snöat in lite på just nu och har lyssnat mest på de senaste dagarna. Me likelikelike. Om någon var intresserad igen alltså ;) Aurevoir!
Ska snart kila iväg till ICA och köpa något ätbart som jag sedan tänkte tillaga på snabbast möjliga sätt. plus diskmedel. Om någon nu var intresserad av en liten live-update i mitt liv.
Här kommer en lista!
Veronica Maggio - Stopp
CocoRosie - Animals
The wombats - Let's dance to joy division
The shins and Iron & wine - New slang
The pipettes - Dirty mind
Sebastien Tellier - Divine
Allt med Regina Spektor
Hela Across the universe soundtracket
Mycket av Lykke Li tex. everbody but me, I'm good I'm gone
Flera fina låtar med Feist
Queen - Somebody to love
Miss Li - Oh boy
Mando Diao - Ochrasy
Maia Hirasawa - You and me and everyone we know
Irene Cara - Out here on my own
Mysmusik med Jack Johnson
Visa vid vindens ängar - Håkan Hellström
Fjorton suger soundtracket, superfint
och såklart en hel hög med godbitar till men jag har inte tid att ransaka mitt minne mer, så det får räcka för nu.
MUSIK. Tur att det finns. Eller inte tur, det är ju inte direkt en slump. Men tack för att det finns. Tack verkligen. Dessa är några av de låtar som jag snöat in lite på just nu och har lyssnat mest på de senaste dagarna. Me likelikelike. Om någon var intresserad igen alltså ;) Aurevoir!
Godnattdå
"Nu undrar jag bara vart molnen ska fara, och vem som kan se dom då. Att alla barn i världen ser på samma himmel, det tänker jag ofta på"
En av akvarellchicksen jag pysslade med idag, inspirerad av några ELLE-illustrationer.
Jahap. och imorgon ska jag jobbbbbbba. postmåndag.
Somna in, somna in, jag ska inte äta upp dig
SKRUTT och jag är ensamma hemma.
Ensam hemma. Alena. ALL ALONE.
I detta huset en mycket ovanlig företelse.
I detta huset en mycket ovanlig företelse.
Det är alltid någon/nånting som låter, skrattar, skriker, rör sig, andas, lever...
Alltid någon att visa hänsyn till och någon att tala med. Någon att låta sin inneboende irritation gå ut över, någon att sjunga för, någon att äta med, någon att lyssna på.
Alltid någon att visa hänsyn till och någon att tala med. Någon att låta sin inneboende irritation gå ut över, någon att sjunga för, någon att äta med, någon att lyssna på.
Jag har bott här själv förut, så det är inte min ovana det kommer an på
Snarare oanpassning, det går ett år i stoj och stim och livlighet och sen ska jag helt plötligt vara anpassad och fit for ensamhet när högsommarn kommer. Jag jobbar ju nu. Stor. Kanske är jag mitt i övergångsperioden, jag så är det.
Första dagen; lite lagom ivrig och förväntansfull, när jag ser den fullpackade saaben svänga runt hörnet med hela min familj + kevin och all semesterpackning innuti. Vinkvink. Hejdå älskade familjen. Hejhej nu-ska-jag-göra-som-jag-vill-frihet!
De första timmarnas känsla av total, och ovanlig, ensamhet brukar leda till att jag gör allt sånnt som jag vanligtvis inte brukar kunna. Som att spela piano i precis så hårt och högt och länge som jag vill och ta upp hela köket bara för att jag känner för att baka lite. En dag går och det känns fint! Men sen kommer nätterna. Jag går runt och släcker och låser och torkar bänkar och är liksom sådär huslig som jag aldrig är annars. Ställer iordning skorna också när jag ändå håller på. Matar katten. Det är tyst. När man alltid alltid sover med tevetittande precis nedanför trappen och röster som diskuterar mer eller mindre livligt, kranar som spolar, steg som smyger inser man nu att 1) det är svårt att sova när det är helt tyst
Snarare oanpassning, det går ett år i stoj och stim och livlighet och sen ska jag helt plötligt vara anpassad och fit for ensamhet när högsommarn kommer. Jag jobbar ju nu. Stor. Kanske är jag mitt i övergångsperioden, jag så är det.
Första dagen; lite lagom ivrig och förväntansfull, när jag ser den fullpackade saaben svänga runt hörnet med hela min familj + kevin och all semesterpackning innuti. Vinkvink. Hejdå älskade familjen. Hejhej nu-ska-jag-göra-som-jag-vill-frihet!
De första timmarnas känsla av total, och ovanlig, ensamhet brukar leda till att jag gör allt sånnt som jag vanligtvis inte brukar kunna. Som att spela piano i precis så hårt och högt och länge som jag vill och ta upp hela köket bara för att jag känner för att baka lite. En dag går och det känns fint! Men sen kommer nätterna. Jag går runt och släcker och låser och torkar bänkar och är liksom sådär huslig som jag aldrig är annars. Ställer iordning skorna också när jag ändå håller på. Matar katten. Det är tyst. När man alltid alltid sover med tevetittande precis nedanför trappen och röster som diskuterar mer eller mindre livligt, kranar som spolar, steg som smyger inser man nu att 1) det är svårt att sova när det är helt tyst
och 2) man borde sluta klaga på att man vill att det ska vara helt tyst i vanliga fall, när det uppenbarligen inte är sant.
Ensam hemma. Alena. ALL ALONE. Jag kan göra vad jag vill, när jag vill.
Men när jag än väljer att göra det så får jag lov att göra det själv. Egna rutiner. När alla är här känns huset oftast väldigt litet, nu är det gigantiskt. I mitten på förra sommaren uttalade jag mig om detta när jag befann mig i en liknande situation. "Det går bra och jag kan göra vad jag vill, men jag saknar ljudet av min familj lite....". That's it.
Men när jag än väljer att göra det så får jag lov att göra det själv. Egna rutiner. När alla är här känns huset oftast väldigt litet, nu är det gigantiskt. I mitten på förra sommaren uttalade jag mig om detta när jag befann mig i en liknande situation. "Det går bra och jag kan göra vad jag vill, men jag saknar ljudet av min familj lite....". That's it.
Idag har jag ritat och målat mycket, lyssnat på musik, bakat bröd och umgåttslite med vildkatten. Och så blev det så att jag hittade och tittade på "tillsammans" på en gammal VHS-film, den är fin. Ironiskt nog var en av "huvud-budskaps-replikerna": Hellre äta gröt tillsammans än fläskfilé ensam". Ensam är inte stark, man behöver folk omkring sig för att vara lycklig, och det är helt sant. Ensamhetsentusiasmen sänktes något efteråt så jag ringde till Änders och bara talade. Tur att vänner finns i den här stan iallafall, det räcker liksom med att höra en bekant röst (som inte är min egen haha) i några minuter för att allt ska kännas bra igen! Jag skulle däremot aldrig vilja bo ensam någon längre tid, ursch vad trist att vara helt själv alltid. Men för en liten lagom tid är det faktiskt ganska fantastiskt. Snart ska jag sova igen. Allting har en fram och baksida som man brukar säga. Aurevoir.
Rittröja no. 2.
Non, il pleut.
Dansa vildt min själ,
lär dig aldrig att marschera.
Idag regnade det exakt hela dagen, och såldes också exakt hela min långa postrunda. Det var inte kul idag. Bara blött. Och kallt. Hoppas på mindre regndroppar och färre vattenpölar och blöta brev när jag ska dit igen om sisådär 10 timmar....
Jobbvardagsvecka igen då, back into that circle.
Yesternights
Igår och inatt och imorse umgicks jag med sötaste linnéa. Vi gick ut och hyrde tre filmer och sen hade vi maraton hela natten. Det regnade så jag sov över och vi sov till klockan två och åt frukost vid halv tre. Så skönt att bara göra som man känner, och jag lyckades äntligen sova ikapp några av mina förlorade timmar. Filmerna vi såg var bra allihop men på helt olika sätt.
Först ut var Fucking Åmål. Elin vill inte bo i jävlafuckingkukÅmål mer och det kan man ju förstå. Nittiotalets tonåringar får man en glasklar bild av iallafall och den bjuder på många nostalgiska minnen man har lagrade i bakuhuvudet såsom bruna läppennan, buffaloskorna, dunjackorna, nike-kepsarna, söndernoppade ögonbrynen, mcdonalds-frisyren... listan kan göras lång. Sen såg vi John Tucker must Die. Amerikansk highschoolfilm och stereotypa karaktärer när det är som bäst. Riktigt rolig på sina ställen. Och sist en av de sorgligaste och mest hemska filmerna jag någonsin sett: Lilja 4-ever. Den går knappt att beskriva, men det är en film man borde se. Nu ska jag leka med änders som kommer hit snart, vi ska nog tala lite om Kenya bland annat. Det blir fint.
Först ut var Fucking Åmål. Elin vill inte bo i jävlafuckingkukÅmål mer och det kan man ju förstå. Nittiotalets tonåringar får man en glasklar bild av iallafall och den bjuder på många nostalgiska minnen man har lagrade i bakuhuvudet såsom bruna läppennan, buffaloskorna, dunjackorna, nike-kepsarna, söndernoppade ögonbrynen, mcdonalds-frisyren... listan kan göras lång. Sen såg vi John Tucker must Die. Amerikansk highschoolfilm och stereotypa karaktärer när det är som bäst. Riktigt rolig på sina ställen. Och sist en av de sorgligaste och mest hemska filmerna jag någonsin sett: Lilja 4-ever. Den går knappt att beskriva, men det är en film man borde se. Nu ska jag leka med änders som kommer hit snart, vi ska nog tala lite om Kenya bland annat. Det blir fint.
Well, hello sweet saturday!
Det är lööördag och jag försöker njuta av min uppenbara sovmorgons-opportunity, men det är svårt, jag vaknade och sen dess har sömnen inte riktigt kommit tillbaka. ): Men som karin sa igårkväll, även om man vaknar till vid sju bara för att kroppen är så van vid att tvinga upp sig vareviga morgon så har man ändå den där valmöjligheten att ligga kvar och inte göra nånting, man vet liksom att man kan sova om man vill. Och det är nästan lika mycket värt, även om jag nu inte har lyckats somna om.
Jag ligger istället här i sängen och planerar konserten lite granna. Det går bra, men det är klurigt det där med målgruppen osv. Hur mycket ska man anpassa sin musik efter släkt och vänners önskemål och hur mycket ska man gå efter sin egen känsla och vad man själv känner för? Det är lite av en balansgång, särskilt i det här sammanhanget när vi faktiskt gör konserten i första hand för att glädja andra och i andra hand för vårat eget nöjes skull. Frågan är hur mycket man ska anpassa och hur mycket man ska överraska, det bästa är ju en blanding med lagom stora proportioner. Några låtar har jag iallafall valt ut och checkat text och möjliga upplägg, det kommer att bli max en timme totalt och helt unplugged, så det blir med stor sannolikhet lugmt oxh fint. Nu ska bara anja få lite att säga till om också, sen kan vi börja öva på riktigt!
Igårkväll var det hängkväll och middag med sweetsugarälmbygang + maria hos stina. Det var väldigt mysigt och kul att råkas med dessa tösabitar som vanligt. Ganska längesen nu, alla har varit ute på egna äventyr känns det som. Vi åt gott, snackade, spelade spel, promenerade til stadsparken och kikade hälften av den skrattretande dåliga skräckfilmen scream 2 på tv. Kvällens mest diskuterade samtalsämne blev tatueringar; deras utseende, placering och snygghetsfaktor. Sen cyklade vi hem i natten, och jag påminndes om hur mycket jag älskar att cykla hem en sommarnatt när det inte blir mörkt.
Idag ska jag till att börja med ligga här på min säng i nån timme till. Sen ska jag ringa Leo och tala lite, och Änders som har kommit hem från Provence nu! Borde egentligen också styra det där med sprutan (och sluta undvika det med flit), söka några stipendium... Och så tänkte jag rita lite på två tischor jag köpte på rean för fyrtio kronor styck. Då känns det inte lika dåligt om man streckar lite fel haha. Sen ska jag bannemig sova några timmar, annars blir jag snart ett desperat humörmonster med allvarliga sömnbrist-symptom. Aurevoir.
Jag ligger istället här i sängen och planerar konserten lite granna. Det går bra, men det är klurigt det där med målgruppen osv. Hur mycket ska man anpassa sin musik efter släkt och vänners önskemål och hur mycket ska man gå efter sin egen känsla och vad man själv känner för? Det är lite av en balansgång, särskilt i det här sammanhanget när vi faktiskt gör konserten i första hand för att glädja andra och i andra hand för vårat eget nöjes skull. Frågan är hur mycket man ska anpassa och hur mycket man ska överraska, det bästa är ju en blanding med lagom stora proportioner. Några låtar har jag iallafall valt ut och checkat text och möjliga upplägg, det kommer att bli max en timme totalt och helt unplugged, så det blir med stor sannolikhet lugmt oxh fint. Nu ska bara anja få lite att säga till om också, sen kan vi börja öva på riktigt!
Igårkväll var det hängkväll och middag med sweetsugarälmbygang + maria hos stina. Det var väldigt mysigt och kul att råkas med dessa tösabitar som vanligt. Ganska längesen nu, alla har varit ute på egna äventyr känns det som. Vi åt gott, snackade, spelade spel, promenerade til stadsparken och kikade hälften av den skrattretande dåliga skräckfilmen scream 2 på tv. Kvällens mest diskuterade samtalsämne blev tatueringar; deras utseende, placering och snygghetsfaktor. Sen cyklade vi hem i natten, och jag påminndes om hur mycket jag älskar att cykla hem en sommarnatt när det inte blir mörkt.
Idag ska jag till att börja med ligga här på min säng i nån timme till. Sen ska jag ringa Leo och tala lite, och Änders som har kommit hem från Provence nu! Borde egentligen också styra det där med sprutan (och sluta undvika det med flit), söka några stipendium... Och så tänkte jag rita lite på två tischor jag köpte på rean för fyrtio kronor styck. Då känns det inte lika dåligt om man streckar lite fel haha. Sen ska jag bannemig sova några timmar, annars blir jag snart ett desperat humörmonster med allvarliga sömnbrist-symptom. Aurevoir.
Just nu har jag inte mer att säga än så.
JÖSSES vad jag jobbar!
Det blir morgon...sen är det helt plötsligt och alldeles för snabbt kväll...
och så blir det morgon... kväll....
och morgon
och sen kväll.
Dagarna flyter snabbt och det känns som att jag mest hinner jobba hårt och.... sova? hm.
På något vis gör det i vilket fall att det känns som att jag är där hela tiden, på postkontoret, (det är jag såklart inte) men lite så känns det.
Jaja, det har iallefall inte regnat på ett tag vilket på många sätt känns gött, det enda negativa är att trapprusningarna blir lite svettigare när solen tittar på, men det kan det väl vara värt.
Nu ska jag sova (igen) och imorgon ska jag jobba lite mera.
Men då är det fredag och sen är det helg, tjuhu. Då ska jag leva lite igen, passa på att göra allt det där som jag sagt att jag vill hinna du vet. Och ta vara på mina (numera allt snabbare) nedräknande dagar kvar i hemlandet.
Aurevoir.
Det blir morgon...sen är det helt plötsligt och alldeles för snabbt kväll...
och så blir det morgon... kväll....
och morgon
och sen kväll.
Dagarna flyter snabbt och det känns som att jag mest hinner jobba hårt och.... sova? hm.
På något vis gör det i vilket fall att det känns som att jag är där hela tiden, på postkontoret, (det är jag såklart inte) men lite så känns det.
Jaja, det har iallefall inte regnat på ett tag vilket på många sätt känns gött, det enda negativa är att trapprusningarna blir lite svettigare när solen tittar på, men det kan det väl vara värt.
Nu ska jag sova (igen) och imorgon ska jag jobba lite mera.
Men då är det fredag och sen är det helg, tjuhu. Då ska jag leva lite igen, passa på att göra allt det där som jag sagt att jag vill hinna du vet. Och ta vara på mina (numera allt snabbare) nedräknande dagar kvar i hemlandet.
Aurevoir.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
