Oh well, I don't know nothing about it

Jag har kommit fram till en grej.
Jag satt och funderade lite på hur många människor som bloggar idag. Skriver om vad de vill, sina liv kanske. Jättejätte många. Jag menar jag kan ju läsa om en tjejs problem i sydamerika, och fem sekunder senare om en gubbes minnen i Ryssland etcetera. Om jag kunde ryska detvillsäga. Vad jag menar är att det är world wide. Lek med tanken... Vi säger att hälften av risbergska skolans elever har en blogg, kanske lite orimligt högt, men vi säger det ändå. Bara det skulle vara ca 5oo bloggar! Tänk sedan hela Örebro. Lägg till resten av Sverige och så har vi ändå bara täckt en yttepyttdel av jordens landmassa. Hur många olika livsöden skulle inte det bli, fint serverade för vem som helst som är pigg nog att starta upp en dator och öppna ögonen. Ett tag försökte jag förstå hur internet fungerar, men jag har gett upp för länge sen, det blev lite för stort.

Den här lilla halvskeva sidan för mina texter på internet, har den egentligen något syfte? Vad är anledningen till att jag titt som tätt skriver ner några, för de flesta andra, ganska obetydliga rader om mig själv och till exelmpel vad jag har gjort idag och langar ut dom i cyberspace?
Jag var i denna stund nära på att skriva lite om hälsoveckan men... nja. Egentligen är det inte det jag vill skriva om. Eller? Hur tänkte jag från början. Är bloggarna den nya fåfängan? Ett rop efter uppmärksamhet? Bekräftelse? Eller bara en ny sorts dagbok, anslagstavla, för folk i strösta allmänhet. Det tål att tänkas lite mer på minsan. ;)
Själv känner jag att ingen struktur alls funkar bra. Det som känns rätt för stunden. En tanke som denna ibland. Eller ofta.

Jaja. hälsoveckan förtjänar iochförsig en rättvis beskrivining så bra som den har varit hittils. men det kan vi ta en annan gång. Jag tycker mycket bra om min projektgrupp iallefall.
Nu ska jag sova. Goda natten