The kind of silence that speaks louder than your words

OJ vad jag är trött när jag kommer hem på dagarna. Det här är påväg att bli sommarendåjagintehannmednånting, men det visste jag iförsej redan innan. Det är bara det att nu när alla drar iväg på festivaler, resor och äventyr inser man det lite mer.... Att här sitter jag i örebro, tidelipum och piddleidej. Det kallas jobb. Änders är i Provence bara som exempel, jag ska inte låtsas att jag inte vill byta plats, knäppa med fingrarna och flyga dit på sekunden. Sol, franska, ja mycket bättre kan det inte bli. Allting på mitt brevbärarkneg går iallafall bättre och bättre och bättre, nu har jag hittat rätt väg till varberga utan hjälp två dagar i rad haha! Sex dagar, eller en och en halv vecka, har jag nu klarat av.
Varje kväll tänker jag usrch vad jobbigt att gå upp imorrrn tyst för mig själv, varje morgon cyklar jag iväg som en zombie utan tankeverksamhet alls, och varje dag när jag väl kommer dit går tiden hur fort som helst och jag kommer på mig själv med att tycka att det hela är riktigt kul. Så, that's all there is to it. Jag ska bara fortsätta jobba så blir det nog bra med det. Och alla roliga saker som händer ute i den vida världen kan man ju följa ändå, tack för det internet! Sen kan man ju alltid drömma... :)
Sommaren-då-jag-inte-hann-med-nånting var det ja.... Varje dag förlänger jag mina listor över vackra och trevliga saker jag vill göra under sommaren med minst en punkt, visserligen bockas de också av i stadig takt, men några av dem kan man liksom inte göra för många gånger, några andra gårheller inte att planera, det skulle ta bort hela deras charm. Dom sakerna kan man bara vänta på rätt tillfälle för, det kan behövas en gnutta inspiration för att det ska funka. Men ändå, att hinna läsa en bra bok, träffa vänner (de fåtal som finns kvar i stan :p), skriva, teckna, sticka, musicera, det är sånnt där som jag verkligen vill hinna med nu när jag har tid. TID. Synd att jag ska vara så jädra trött bara.
Egentligen är jag glad. Sommaren är här, lovet är nu. Så många gånger som man går runt och tjatar om det under terminen måste man verkligen passa på att bara vara glad för det minsta nu när det verkligen är här. Varför är det alltid så? Man längtar efter något hur länge som helst och sen flyger det bara förbi? Ta vara på lovet, det låter så lätt, men är så svårt när tiden skuttar. Nu ska vi inte tala mer om det, nej.
Anjas och min sommarkonsert är up an coming så de närmsta eftermiddagarna ska jag försöka ägna åt att hitta och välja fina låtar till den. Öva måste vi också.
Sen är det läge att ta den sista kenya-sprutan snart, där har vi en grej till värd att hamna på listan. Skönt att det bara är en kvar iallafall, det är lika bra att bli av med den så fort som möjligt, sprutor är inte min grej.
Om jag får välja en låt idag, då väljer jag den här, enkel och vacker, lyssna på den om du vill. tjing!anja och lovisa, på filt, på midsommarafton