When I used to be younger

När jag var mindre än vad jag är nu (liten kan man säga, men det låter fel när jag inte känner mig särskilt stor) skrev jag jättemycket.
Jag skrev och skrev och skrev
och sen hittade jag på melodier
och så sjöng och sjöng och sjöng jag
tills jag tyckte att jag hade uppfunnit världens bästa låt och var nöjd ett litet tag.
Jag tyckte mycket om det, så jag gjorde det hela tiden.
Det roliga är att hitta dessa texter nu, som jag gjorde idag, och kastas tillbaka till tiden då man var tio år, fullkomligt godtrogen och skrev ungefär såhär när man försökte sig på någon form av oskyldig svengelska:

I am a girl and I am ten years old
I am a girl and I am beautiful
I can do what I want with my life
I have all the world on my side
And I want to sing
for you and for everyone
on this world

Det var sant. Fast hela världen på sin sida, det får man nog aldrig... Nostalgi på en söndag, det är fint det.