Idag skulle vi blåsa glas på kemin, peppat!
Enda problemet var väl att jag (som alltför oftast) försov mig grovt....
Vaknade då bussen gick och kände allt hopp om att komma i tid sjunka ner genom madrassen och landa nånstans bland spökena under sängen.
Jag hatar sånt, och det händer hela tiden.
Men jag tvingade mig att stressa, för att förhoppningsvis hinna med sista halvan av lektionen, grejen är den att jag försov mig och kom försent till kemilektionen igår med, och det blir alltid en trend som jag fastnar i åtminstone några dagar... Det hjälper ju inte heller att vi har NOLL sovmorgonar i veckan. :/
När jag tillslut kom till skolan anslöt jag mig smidigt till ringen runt en av brännarna, fick tag i ett par skyddsglasögon och började frenetiskt snurra en glasstav över lågan, för att smälta in och slippa förklara. Funkade riktigt fint, och själva glasblåsandet var nytt, nya grejer är alltid kul,
särskilt på kemilektioner som är så förskräckligt lika varandra annars.
En kul grej: På grund av att jag missade bussen och fick ta en annan imorse träffade jag Tildan, som också var påväg att komma sent till sin första lektion.
När jag åkte buss hem (med en helt annat busslinje) sitter hon på samma buss :) Hur stora är oddsen att vi träffas på två bussar samma dag när vi inte går på samma skola?
Det kändes nästan som att dagen inte hade varit alls, och vi fortfarande var försena och påväg...
Det är lungnare i Kenya. Men en kvartsmiljon människor är på flykt från sina hem.
Jag vet fortfarande inte hur det blir, och det känns allt annat än fint.
Man försöker tänka på annat, men jag har insett att det är ganska omöjligt.
Vänta och se, det är allt vi kan göra just nu.
Keep it up!
L
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar