Jag kör numera på kombinationen bild och text matchar inte på något plan Känns helt rätt Topnotch Om du frågar mig det gör du säkert inte men hälsar det gör man på dem man känner Jag sa att hon hade snygg stil och att jag tyckt det länge Hon sa att jag var skitsnygg i lugg vi beslöt att vi numera känner varandra tillräckligt bra för att börja hälsa i skolan För nu har vi festat tillsammans En gång Dessa osynliga mänskliga regler Djup psykologi som vi alla böjer oss för och fortsätter med att traska i de gamla spåren och trycka ner dem lite lite till
egentligen är det väldigt konstigt.
egentligen skulle jag vilja hälsa
på herrarna på bussen som alltid hejar på busshcauffören och låter mig gå på först
på tjejen i barnvagsnhörnet med maxad kajal och superblonda håret som sitter med lurarna i öronen konstant
på killen med de urtusiga skorna som ser ut att vandra i sina egna drömmar
och jag skulle kunna fortsätta
jag ser dem ibland. lika ofta ser de mig
men hälsar det gör vi aldrig
På bussen ser man så mycket. När man kikar ut genom rutan ännu mer.
På morgonarna är alla tysta och fokuserade på slutdestinationen, slutmålet; att ta sig fram i tid är det enda som räknas.
när man åker hem är det likadant, men ändå hinner man tänka mycket på vägen.
Jag tycker om bussar för att man får se så många människotyper.
Det är fint.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar