Dancing in the nights dancing trough the days

Emma och jag i Sverigeuniformen

I elevköket här intill mig steks det bananas ikväll. Vi har precis lyckats baka ihop något som iallfall liknade chokladbollar, och smakade snarlikt också. Ingredienserna hämtade vi från tjejerna i köket.
Idag är det onsdag och imorgon är det sista skoldagen denna veckan, på fredag är det moi-day här i Kenya vilket innebär ledigt för oss, gött det! Långhelger säger vi inte nej till för det är på helgerna man har chansen att göra något, komma ut och se Kenya. "Vanliga" skoldagar är inte lika givande, även om de är nödvändiga... Vi går liksom de tjugo metrarna mellan internatet och lektionerna, tio meter till matsalen, och sen fram och tillbaka några gånger. I bästa fall kommer vi utanför murarna och tar oss till junction eller java men om det är mycket plugg hinner vi kanske inte ens prioritera det, och så har ännu en dag gått, och vi har bara varit på skolområdet. Det är galet hur fort veckorna går, idag frågade justina om jag ska med ut imorrn och då insåg jag att det är torsdag imorgon, det kändes det verkligen, verkligen inte som. Det är svårt att förklara.

Nu är bananerna klara och min örebro-familj är samlad runt mig, vi har tänt ljus och bara myser. Sånna kvällar som man gillar. Resten av internatet ligger relativt lugnt för tillfället, alla är lite low såhär mitt i veckan. Men skvallret fortsätter att cirkulera, herrejösses, internatlivet kan nog aldrig förstås riktigt om man inte har upplevt det själv.
Efter långhelgen är det en vecka i skolan, och sen är det höstlov och vi drar iväg med nattåget till MOMBASA! Indiska oceanen here we come, det är verkligen något att se fram emot.

Helgen som gick var swedish-school-party-crew-över-18 ute och tog oss in på bluetimes, efter viss legkontroll. Där träffade vi elever från andra internationella skolor, bland annat från ISK som vi träffat tidigare på dagen, på fotboll/volleybollmatcherna, och sen dansade vi resten av natten tills skolbussen kom och hämtade oss, som vanligt. Nuförtiden har vi fått lite större frihet, eftersom att boardingföräldrarna anser oss vara lite varmare i kläderna nu, vi får gå ut själva när det är ljust, ohc får åka matato och allämna bussar, eller taxi om vi vill ta oss någonstans lite längre bort. Ännu har vi inte utnyttjat detta, men det kommer, kanske till helgen. Vi är sugna på att gå lite i själva centrum, som vi fram tills nu bara har passerat i bussarna.

Idag har vi valt praktikplatser på u-landskunskapen, jag valde en grundskola i Kibera som heter Ayany School, och snart kommer vi igång med den riktiga praktiken vilket känns otroligt kul. Jag längtar efter att komma ut lite mer, internatområdet blir mindre och mindre för varje dag känns det som. Inte för att jag inte gillar det, men om vi bara skulle sitta inne här hela tiden skulle det kännas rätt bortkastat när man har nairobi precis runt husknuten liksom. Jag känner att jag börjar spåra nu, dags att sluta skriva och vara lite social. Tacka Emma för datorutlånandet, och en liten stunds kontakt med omvärlden.
Det är en annan grej jag har tänkt på, hur otroligt isolerade vi är här! Vad som helst skulle kunna hända, och händer säkert, i Sverige utan att jag skulle märka någonting alls. Vid frukosten kan man bläddra igenom DailyNation, Metro och ett gäng andra kenyanska tidningar med skiftande kvalitet, men det säger ingenting om resten av världen. Isolerade på så många sätt, men jag klagar inte. Det är ett underbart sätt att låta tiden driva förbi.
Vi får se när vi skriver nästa gång, och vad vi skriver om då.

Take care!

Dagens random blir detta, som är saras bästa mening som hon lärt sig på kiswahili lektionerna: Wadudu wanahesabu kutoka moja mpaka mia, lakini wanataka kudjifunza kuhesabu mpaka elfu!

Snacka om att de går fort framåt med gramatiken, haha.

Vad det betyder behåller vi för oss själva sålänge.

PS. Förövrigt går vår nystartade förening R.S.I.R.K. starkt frammåt, men det får jag inte säga mer om nu. Men vi har haft ett maxat fotoskjut kan jag avslöja. Over and out. Sisi ni uchi na chafu. hahahaha, intern swahili när den är som bäst. Och förresten, sorry för att varje inlägg blir så extremlångt och spretigt men det är svårt att hitta rätt tankar när man helt plötsligt får en oväntad chans att dela med sig av lite upplevelser. Man vet aldrig när nästa internetchans kommer liksom. Hörs!