Bam bam and I'm back

Bara sådär. Så var man hemma igen efter en vecka i underbara underbara barrud.
Har föralltid en speciell plats i mitt hjärta.
Alla var där som vanligt, kusinerna från Schweiz, sysslingarna från skåne, och lilla sysslinigen från paris med föräldrar. Och farmor och farfar såklart.
I barrud är det party hela veckan, och när solen skiner, som den har gjort nu, är det alldeles perfekt att vara där. Då kan man lätt bortse från utedasset, att det inte finns nån dusch eller rinnande vatten. Det är en del av charmen I guess.
Sen finns ju sjön. LOVE big time. <3. Anjas och min konsert gick bättre än jag någonsin kunnat hoppas på, de trettiofyra samlade personerna satt och snyftade i sina näsdukar, vilket också var vårt mål. När halleluhja blev en allsång blev jag nästan rörd själv när jag tittade ut över min samlade släkt och övriga bybor. Den känslan är så vacker, att man kan glädja och beröra med musiken. Finfint! Men nu känns det skönt att vara hemma, med minnen lagrade i huvudet och vackra bilder lagrade i datorn att kika på när man saknart. som man ju gör förr eller senare. Jag har njutit av min enda lediga vecka denna sommaren. Min lovvecka. Den kunde knappt ha blivit bättre. Ingen dator, ingen telefon, ingen teve. Bara lugn och ro, sovmornar, sol, bad, fika, flakmoped, musik, film, kräftskiva, maskerad, varma nätter, stjärnor och tusen andra saker. Imorgon ska jag cykla till posten igen och tjäna lite pengar. Två veckors förmiddagsarbete ligger framför mig nu och på eftermiddagarna är det väl dags att börja packa väskorna. Igen. Sista sprutan är tagen. Om 22 dagar smäller det, och den här gången blir det av!
Oh my god I can't believe it. I've never been this far away from home!
Kenya it is. finally.