Julefrid i vår lilla stuga

Söndagkväll. Första advent kom och gick även i Nairobi.
Sol, varmt och segt internat -dagen stack inte ut så mycket i mängden av söndagar. Allting är så likadant här på många sätt. Lika ljust varje morgon, lika mörkt varje kväll. Värme och lite regn, men mest värme. Denna dagen, inget undantag. Men ändå inser man på något lite bakvänt vis att det faktiskt är december imorgon. Oundvikligt att tänka på hemma, riktiga hemma. Advent är mörker och kyla.... Nja. Inte riktigt. Den som skrev det bodde inte i afrika, det är obvious.
Men i brist på annat har vi iallafall försökt skapa x-mas stämning i Örebrohuset så gott vi kunnat. Julmusik à la Carola för att vara riktigt svenska och godisbak har vi ändå hunnit med. Och så eldade vi lite ljus, för sakens skull.

Jag fortsätter att knarka mina mediciner. Det är mycket att svälja, men det hjälper så jag fortsätter. Imorgon är sista piller-sväljar-dagen iallafall.

I fredags var vi och såg premiären av High School Musical 3 på westgate. Om jag och Änders hade oroat oss för att vara de enda som var tillräckligt töntiga för att insistera på att se den, så hade var det helt i onödan. Det är inte själva filmen jag gillar, snarare känslan man får. Glädje och musik. Bättre kan det knappt bli. Dessutom åt vi pizza och skrattade massor. Fin kväll i lagom lugnt tillstånd.

... Och igårkväll var det event på blue times, sexy saturday. Massor av folk, lite färre från swedish school part crew än vanlligt (ca hälften var på övernattningssafari i Nakuru), men bra drag. När det är så mycket folk och bra musik känns det ännu segare än vanligt att behöva rycka tag i varandra på dansgolvet och skrika att det är dags att smita ut till swe-school-bussen och åka hem till vakterna och signa in sig för kvällen. Det är många minnen man kommer ha från de bussturerna haha. Igår var en sånn kväll när man bara ville stanna. Men regler finns, och vi har inte så mycket annat att göra än att försöka följa dom.... Sammanfattningsvis var det en fin helg i alla fall. På dagen tog jag och Änders på african handcraft-mässa. Jag köpte några julklappar, änders köpte dubbelt så många för hälften så mycket, precis som vanligt. Prisförhandlande och prutande kommer nog aldrig att bli min grej, jag är alldeles för snäll och lättlurad haha. Efter en väldigt tveksam lunch åkte vi tillbaks till internatet och här var det jul-bazar annordnad av svensk-föreningen. Vi köpte en påse svenskt godis för 500 shilling, men det var det värt.

En sak som inte riktigt vill gå in är att det är sista dagen i november idag.
Imorgon är det december. Ju mer jag tänker på det, desto mer obegripligt blir det.
"Ni skulle ju vara där en evighet" sa Belle. En evighet går fort.
Den 20e flyger vi igen.
20 dagar kvar i mitt Kenya som jag har kommit att älska på så många sätt.
20 dagar är ingenting. Samtidigt är det fantastiskt mycket.

hur ska det gå-hur ska det bli-och vad kommer att hända när vi kommer hem?
De eviga frågorna...
Som får sitt svar tids nog, antar jag. Det blir bra. Det blir en jul i Örebro i alla fall. That's certain.
De flesta som inte ska hem till Sverige åker till Mombasa över jul och nyår. Och sen har de en termin till i Nairobi framför sig.
Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte är avundsjuk.
För det är jag. Lite.
Men jag vet att det kommer bli fint att komma hem också. Och kallt. Jösses. Nä, nu ska jag inte virra in mig i alla tankar alltför mycket. Kommer tid, kommer råd :)
Imorgon ska vi kolla på julkalendern, och jag ska öppna första luckan i den kalender som mina älskade farföräldrar skickat ner i ett brev i veckan. Det är nog första året i mitt liv som jag inte har en aning om vad den kommer att handla om i förväg. Man hör det ju alltid nånstans ifrån, eller läser det nånstans. Men inte i år. Isoleringen har gjort sitt (och internet-handikapet antagligen också ;) ). Det blir mysigt.
20 dagar kvar att fylla. Jag kommer att sakna internatlivet.
Hatkärlek som Änders brukar säga. Truly true.