bäst<3
Det är som det är som man säger.
Saker och ting förändras i vårt älskade örebrohus.
Idag åkte min kära rumsgranne Malin iväg till flygplatsen för tre veckors jullov i sthlm. Vi kommer aldrig mer att sova vägg i vägg ovanför trappen till vänster. Det känns redan tomt, men vi ses ju igen. Farväl är ej för alltid.
I fredags var det några söta internatare som hade ordnat avslutnings/nobelmiddag på italienska restaurangen med efterfest och modeshow på casablanca. Det var jättemysigt, nästan alla från internatet följde med och nomineringarna duggade tätt. Årets mest integrerade, årets buddah, årets PMS, årets ljushuvud, årets casanova, årets mest "lyckade" tjej... etc.
Vi hade mycket kul. Byggarna från halmstad följde också med och partade järent, precis som vi.
På lördagsmorgonen var det dags för vulkanbestigning. Mount longonot (tror jag minsan att den heter) skulle klättras uppför. Lagom trötta efter få timmars sömn kämpade vi oss upp i solsken och damm, hela vägen upp till toppen. Det var otroligt tjusigt däruppe, Isabelle svimmade men vaknade snabbt till igen. Sen var det bara att ta sig ner igen, eller gå runt kratern om man hellre kände för det. Jag valde det förstnämnda och tillslut kom vi ner till en mer normal nivå, efter att ha svalt fem kilo aska/sand/damm och ramlat ett antal gånger i språngmarsen. Lördagskvällen spenderades sedan på pavement med 20 shilling shotten på VIP-våningen. (två svenska kronor, förtydligande). Och söndagen ägnades, i vanlig ordning, åt ingenting särskilt.
Idag hände en grej. Lagom klantig, lagom skev, lagom äkta-lovisa-stuff.
Jag var trött, som vilken måndag som helst, och skulle stänga min dörr till rummet. Precis utanför min dörr har jag mallans och min trapp. När jag så skulle stänga dörren bakom mig hade jag hängt en tröja på torkning över den. Dörren gick alltså inte igen helt, så jag vände mig om för att fixa det. Det som hände sen är något av en dimma, men jag vet att jag snubblade, slog i huvudet med full kraft rakt in i stenväggen bredvid, ramlade igenom dörren och landade på golvet. När jag reste mig upp förvirrad med tårar i ögonen och såg blodet på väggen och golvet vände jag mig mot min spegelbild. Jag tänker inte beskriva hur den spg ut, men jag kan säga att jag fick något av en chock. Alla andra hade försvunnit (de var och åt), så jag stapplade iväg i mitt chock/smärttillstånd mot matsalen och räddades av Matilda och Emma som tog mig till siv. Hon ville att vi skulle in till akuten och sy, men jag vägrade - det räcker med ett besök på nairobi hospital för min del. Så nu har jag jack i pannan, svullnad och blåmärke. buhu.
Efteråt var jag mest glad att jag inte brutit näsan eller så, det kunde ha gått hur som helst, lagom klantigt i alla fall.
Nu ska det ätas julgodis i örebrohuset, det har blivit en mysig folksamling. Imorgon är det tisdag. 4 dagar kvar i paradiset.
Sen bär det av till ett annat paradis, som just nu känns som en drömvärld. Schweden.
Nu ska jag umgås och vara social.
Stay tuned!
Änders hälsar. Föresten vill jag tillägna ett stort tack till tösabiten, som tar hand om mig i alla lägen när jag strular till det, så som idag. Puss till min änders.
Hejdådå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar